Är evigt tacksam att du finns som söt älskling

Puttar

Skrev ett helt inlägg om just detta.

Men jag ser makens trötthet som ett stort handikap för hela familjen. Särskilt när man som småbarnsföräldrar är trötta ändå, utan den kroniska tröttheten.

Jag är nog stundtals ganska orättvis i mina tankar gällande tröttheten. Jag VET att han inte kan hjälpa det. Men ibland tar frustrationen över att han aldrig är pigg överhanden.

Det är väldigt jobbigt att leva med en ständigt trött människa. Och jag förstår att det är grymt jobbigt att vara den som är trött. Fick känna på lite utav det under graviditeterna. Det är förlamande att vara så trött. Och jag är grymt ledsen o makens vägnar att han behövt vara det så himla länge.

Förhoppningsvis så blir det väl lättare om vi nån gång får hjälp och lösning på det hela. Men än så länge finns inte mycket hjälp att få. Som du säger tas det inte riktigt på allvar. Och lite så känner jag ibland om jag säger nåt om att *** är så trött att svaret blir "det är nog inte så farligt" och "man är trött som småbarnsförälder". Det finns liksom inte så mycket förståelse för just detta.

Så jag längtar (ibland kanske mer än maken) efter att utredningen ska bli klar och han kanske kan få hjälp o stöd o medicin som faktiskt hjälper. Det vore nog bättre än en säck med guld (även om det också skulle vara grymt välkommet som tillskott till föräldrapenningen).

Tycker det år så underbart att få höre fler som pratar om hur det är att leva med en som är trött. Det påvärkar både oss som trötta och vi påvärkar er. Det är viktigt att belysa detta =)

Det med graviditieten var ju intresant, måste varit givande för er båda att du endå fick gå ingenom en perjod då di fick veta hurdet är.

Min sambo har haft perjoder som liaknar mina då ha ngick igneom sorg efter sin fars bortgong och stress över jobbet och livet.Det är ju en lika stor anlednign det som något annat att var trött!

Nja, givande vet jag inte. På sätt o vis kanske att jag kan förstå ännu mer. Men vet inte om maken riktigt såg det som att jag mådde som honom. Är ju lätt att vara van vid att den andre alltid är pigg tror jag.

Lätt att hamna i tankesättet att det alltid är värre för honom oavsett vad gällande just tröttheten. Och så är det väl kanske iofs. Samtidigt så är jag nog orättvis ibland o tycker att man inte kan "skylla" på det. Jag måste ju kämpa på oavsett hur trött jag än är. Men ja, klart att jag försörker ta hänsyn så mkt jag bara kan till all problematik han lider utav.