Hur länge ska en utbränd sova?

Jag har varit utbränd (eller utmattningssyndrom som det oxå kallas) i snart ett år. Äntligen har jag fått hjälp av en expert inom området som verkligen lyssnade och gav mig goda råd.
Hon sa att jag måste aktivera kroppen å knoppen, vilket jag förstår fullt ut. Dock orkar jag inte promenera jämt (kan inte med gym och liknande) men kanske utför ärenden eller vardagssysslor som kan vara väldigt påfrestande det med. Detta gör mig väldigt trött under dagen. Men min läkare säger att jag inte får sova mer än 20 min/dag, då jag ändå inte kan vila bort min trötthet. Men det går helt enkelt inte, jag måste sova minst en timme för att orka med resten av dagen och kvällen annars mår jag både fysiskt och psykiskt dåligt.
Vad ska jag göra, lyssna på mig själv eller läkaren? Vad hade du gjort?

Lyssna på dig själv! Det är ju det som är otroligt viktigt när man har hamnat i utmattningssitsen! Du beskriver ju att du mår uselt annars, så det ser jag som en självklarhet att du ska slippa behöva göra om du kan det genom att sova en timma. Det är ju inte flera timmar eller mer liksom...

Jag hade lyssnat på mig själv.
För vi är ju alla olika individer, några kanske klarar sig med 20 min medan andra kanske behöver 1½ timma. Med tiden kommer det ju att ändra sig och tiden kortas ned. Lycka till!

Jag lyssnar på mig själv. 

Jag måste tyvärr äta sömntabletter för att få den sömn som krävs, men alltså, jag skulle lyssna på mig själv. En norm är en sak, många människor kan höra till normen. Och det är oftast utefter normen man sätter diagnoser och ger behandlingar. Men om man inte passar in i normen då? Min läkare jag har nu är underbar för han säger "sov så jäkla mycket du bara kan, du sover ju så sällan" (har insomnia tyvärr, och kan gå 60-70 timmar ibland utan sömn) och han är också den enda som stöttar att jag sover när jag känner att jag kan sova, oavsett vilken tid på dygnet det är. Alla andra har alltid varit väldigt påträngande med att jag måste ha en normal dygnsrytm, men om jag typ inte sovit en natt, sen vill gå och lägga mig runt 12 på dagen, men tvingar mig att vara vaken till kvällen istället för att ha en "normal" rytm, då brukar det slå bakut med att jag inte sover på 1-3 dygn istället. Så nu sover jag när kroppen och huvudet säger att den tror jag kan sova. Jag formar mina dagar utefter det, och struntar i vad normen är. För att jag ska vakna pigg och få saker gjorda och känna att idag har jag energi så måste jag sova minst 12-13 timmar. Annars är jag totalt utmattad och ligger i sängen i princip hela dagen. Jag har asperger, en depression, ångestproblematik och lite andra psykiska problem.

Kan nämna att jag själv måste vara sängliggande ett par timmar om dagen (tyvärr sover jag inte, har aldrig lyckats sova på dagen hur utmattad jag än har varit) annars blir resterande dagen fruktansvärd både fysiskt och psykiskt, men sover aldrig mer än 5 timmar per natt och har en himla massa andra problem också...

Min utbrändhet kom för ganska många år sedan. Då visste man inte så mycket om vad man kunde göra åt det.

Jag sov hela natten, hade hemskt svårt att vakna på morgonen. Kunde mödosamt släpa mig upp, äta frukost och ge katterna lite torrfoder - och
tillbaka till sängen och sov vidare. Upp igen framåt eftermiddagen, åt lite men var dödstrött. Blev lite piggare under kvällen. Somnade direkt på kvällen och så upprepades mina dygn under långa perioder.

Hade under tiden antidepressiv medicin. Ingen sort funkade särskilt bra, och det finns ingen doktor i världen som hade kunnat begränsa mitt sovande!

Efter min utbrändhet hade jag tröttheten kvar som en bestående skada.
Har under åren bytt medicin många gånger men inte förrän i höstas fick jag en sort som fungerade riktigt bra. Har lättare att vakna. Behöver sällan sova under dagen och det känns väldigt skönt.

Vet inte om din doktor behandlar dig med medicin men jag har upplevt att det finns medicin som funkar för mig.

Om du ska klara att följa din läkares råd kan nog bara du själv bedöma.

Önskar dig varmt lycka till med att tillfriskna.

Aa.

Ja jag känner ju att jag vill lyssna på mig själv. Eftersom jag inte är "normal" så blir jag inte heller pigg på kvällen för att jag har sovit, som jag kunde bli förut och då var jag vaken hela natten såklart. Men med en ständig trötthet somnar jag på kvällen också, även fast jag sover väldigt oroligt.
På min vårdcentral tjatar dom om 20 min tupplurar heeela tiden, men det är inte så himla lätt när man inte känner att det funkar på en själv. Tycker när dom pratar om det så låter det som det ska funka på alla, som att alla är likadana. Det är lite tråkigt faktiskt, jag skulle uppskatta om man fick höra olika metoder men de har väll inte tid med att prata så mycket..
Tack så mycket för svaren ni gav, ska peppa mig själv att jag måste lyssna mer på mig och mina behov, helst nu när jag är sjuk!

Jag blev utbränd för många år sedan, och jag ser till att "lyssna på kroppen", så snart den (och/eller själen också) behöver vila. Så snart tröttheten sätter in lägger jag mig att vila, och oftast somnar jag, och vaknar efter någon timme.

Aldrig att jag skulle låta någon bestämma hur lång eller kort tid jag ska sova, eller när på dygnet (jag har heltids förtidspension och har därmed inget jobb jag behöver sköta).