Tips och råd

Jag orkar inte mer

2016-05-05 11:16 #0 av: Beståendemen

Hej. Jag är diagnostiserad med Utmattningssyndrom och Posttraumatiskt stressyndrom och nu håller jag på att gå under totalt. Jag har varit sjukskriven i nästan ett och ett halvt år, men det blir inte bättre, jag mår bara sämre och sämre. Jag har en radda psykiska och fysiska symptom/problem.

Psykiska:
- Börjar gråta för allt
- Har noll hopp inför framtiden
- Har ingen tilltro till min förmåga överhuvudtaget
- Kraftiga panikartade attacker av sorg (ej panikångest)
- Kan inte hitta rätt ord när jag ska säga något
- Stammar och hakar upp mig när jag pratar
- Glömmer saker hela tiden
- Är desorienterad tappar bort mig i vardagen, tex. kan gå in i ett rum tio gånger innan jag minns vad jag ska göra
- Kan inte koncentrera mig på ens på saker som är kul (en film, läsa en bok, ett längre samtal)
- Är mentalt frånvarande och går ofta på autopilot
- Kan "vakna" helt plötsligt och ej veta vad jag gjort
- Konstant rastlös men kan inte distrahera mig själv
- Har låg självkänsla och vågar inte gå ut för att jag tex. är för ful/ser för trött ut
- Får attacker där jag omedvetet/okontrollerbart skadar mig själv
- Mentalt slut, upplever att min emotionella energi är körd i botten

Fysiska:
- Ont i leder och muskulatur
- Muskelsvag, tappar saker
- Kan ej få musklerna att slappna av, inte ens när jag sover
- Ont i huvudet
- Konstant förstoppad
- Tappat i vikt och har ej tillräcklig aptit
- Antingen problem med att hålla mig vaken, eller att varva ner
- Tidigare problemfri hy men nu konstanta utbrott av acne
- Har nedsatt immunförsvar och har alltid en pågående infektion i kroppen
- Yr och svimmar eller har svimningstendenser
- Återkommande influensakänsla
- Blir lätt illamående

Finns nog fler, men detta är vad jag kommer på nu. Jag är så trött på det här och jag orkar snart inte mer. Jag känner ofta att jag hoppas att jag blir påkörd eller drabbad av någon allvarlig fysisk sjukdom så att detta kan få ett slut, sen känner jag mig som ett svin som känner så. Jag har så svårt att få in i min skalle att detta inte skulle vara en fysisk sjukdom, men alla mina värden är bra och läkarna hittar inget. Vad ska jag göra? Finns det nåt som kan hjälpa utom vila, mat, motion och vitaminer? Jag är verkligen på bristningsgränsen och det känns i min kropp som att den är påväg att stänga ner och ta kål på sig själv. Jag har funderat många gånger på om min kropp är påväg in i nån slags koma, men jag vet naturligtvis att så inte är fallet. Jag känner mig så himla sjuk och hjälplös och jag vet ärligt talat inte hur länge till jag ska orka. Är det nån som har nåt tips? Finns det nåt som kan hjälpa?

Jag går i terapi två timmar i veckan och på fysioterapi en gång i veckan, men jag blir bara värre och värre. Kan också tillägga att detta började hösten 2014 efter fyra halsflussar, flertalet bihåleinflammationer, inflammationer i visdomständerna och tre svinkoppsutbrott. Efter det har det bara eskalerat. Jag har levt ett traumatiskt liv i konstant närvaro sexuellt våld samt mentalt och fysiskt våld. Hjälp?

Anmäl
2016-05-05 11:24 #1 av: IaMiaMaria

Låter lite som ME, läs om det och kolla om du tycker att det stämmer. Har inga bra tips mer än att du ska ta hand om dig och göra det du orkar och göra nåt kul ibland fast det kan vara jobbigt, men det kan ge lite positiv energi mentalt.

Har det ungefär som dig och de hittar inge fel på mig heller, fast jag har feber till och från och mår skit på alla sätt, både fysiskt och psykiskt.

Anmäl
2016-05-05 11:30 #2 av: Choklad

Om inte terapeuterna kan hjälpa dig, så vet jag inte vad som kan.

Tyvärr är det många som drabbas på ungefär samma sätt just nu, och det blir bara fler och fler.

Men det tar tid att bli bättre, så ge inte upp. Hjärta

U R us

Anmäl
2016-05-05 11:42 #3 av: Kyllan56

Jag känner igen många av de symtom som du radar upp. 2001 blev jag utbränd och fortsatte att arbeta. Det slutade med en demensutredning, där de inte kunde utesluta att jag hade en vaskulär demens. Jag fick ADHD-och DAMP-diagnos. Posttraumatisk diagnos har jag också, IBS och upprepande depressioner under hela livet. Sedan la de till bipolär light-diagnos på de andra. Jag åt medicin i massor. Råkade ut för den ena hemskheten efter den andra. Allt som kunde hända hände.

I december 2011 började jag med lågkolhydatkost och i maj slutade jag med alla mediciner och la till vissa kosttillskott, som Omega3, D3, Magnesium, Zink och Kokosolja. Jag dammsugare nätet på all forskning kring ADHD och stress. Vid stress är det mycket stor åtgång på Magnesium och Zink. Jag slutade äta gluten!

Idag är min bipolära diagnos borttagen, jag har inga ADHD-symtom längre, Har inte haft någon depression på snart 5 år. Min IBS är ett minne blott. Med andra ord så mår jag oförskämt bra. På foto av mig själv för tio år sedan ser jag sjuk ut och tjugo år äldre än idag.

Kosten har oerhört stor betydelse, idag vet man vidden av att tarmen mår bra och att de goda tarmbakterierna får frodas. Serotonin bildas till 85-9o % i tarmen. Även förstadiet till Serotonin, tryptofan bildas sär. 

Så ofta hänger neuropsykiatriska problem, depressioner, oro och ångest ihop med tarmdysfunktion som IBS och andra "sjukdomar". Om din tarm inte tar inte tar upp näring som den ska eller du inte äter näringsrik mat slås hungerhormoner ut och man får näringsbrist, vilket leder till ökat dåligt mående. Magnesiumbrist leder till att nervimpulser inte går fram som de ska och spända muskler. 

Så försök ändra kosten och få hjälp med din tarm att läka, så kan du precis som jag få oerhörda vinster.

Under hela tiden jag gjorde mina förändringar, så gick jag regelbundet till den psykiatriker som jag började gå till när jag blev utbränd. Hon har sett min förändring och är oerhört imponerad. 

Du ska veta att jag var mer eller mindre ett vrak när jag förändrade mitt liv. Så där finns HOPP, Beståendemen!

Hoppas det löser sig!

”När Hjärtat och Sinnet är i balans… Då är allt möjligt”

Anmäl
2016-05-05 11:49 #4 av: Annielle

Känner igen mig sjukt mycket hur det var i början för mig i min  utmattning och vilket skräckhelvete det var och lider verkligen med dig!

Har även Ptsd (komplex) 

Tyvärr klarar jag inte av att att skriva för mycket om mitt eget eller delta så mycket som jag önskar jag kunde i den här tråden, mår alldeles för dåligt för att kunna hantera det som kommer upp då.

Men,  har du ingen att prata med? Kurator, psykolog eller psykoterapeut?

Sen tänker jag på Vidarkliniken i Järna de tar emot folk som är utmattade, även andra.

Hade någon berättat för mig att det fanns när jag var i den värsta delen av min utmattning hade jag sökt mig dit.

Min grannes syster tillbringade ca 1 månad där när hon var utmattad, det betydde jättemycket för henne och var väldigt bra.

Har även en bekant vars syster som har bott där ett tag när hon var väldigt sjuk i cancer som  är väldigt tacksam över sin vistelse där.

Var dig själv, det finns redan så många andra.

Anmäl
2016-05-05 14:53 #5 av: Annielle

Sorry! Såg att du gick i terapi, så strunta i min fråga.

Var dig själv, det finns redan så många andra.

Anmäl
2016-05-05 14:57 #6 av: Beståendemen

#1 #2 #3 #4 Tack för era fina svar!

#1 Har läst lite om ME och tycker mycket stämmer, men tror att jag kanske skulle vara ännu lite mer utslagen då.. :/ Jag håller mig ofta sysselsatt med saker för att slippa känna jobbiga känslor, visst orkar jag "egentligen" inte göra nåt av det där men jag gör set iallafall. Tror att.dt kanske skiljer sig lite från vad ME-patienter känner, men ska givetvis kolla upp det. Jag har ju också långa perioder då jag faktiskt ej kan göra något överhuvudtaget, spelar ingen roll om jag reser mig upp för måste lägga mig igen osv.

#2 Tack kära du ♡

#3 Vad fint av dig att du tog dig tid att skriva ett så långt inlägg. Jag ska kolla efter Magnesium och Zink, har funderat ett tag på att testa det för finnarna som blossar upp så fort jag har stressat lite mer. Visste inte att det var stor åtgång på det under stress då ska testa, det kan ju iallafall inte bli värre... Din sits låter lik min... fattar inte hur så mycket skit kan hända en människa... Kan du jobba nu för tiden?

#4 Tack! Skriv barabså mycket du pallar själv ♡ Jag går i terapi just nu så jag har hunnit få den hjälpen, men det är svårt att ändra vad man gör med sina känslor och sin stress när det är så djupt inrotat... Tack för tipset. Ska kolla upp det närmare. Tror problemet skulle bli min hund och att jag har så svårt att lämna bort honom pga. mitt kontrollbehov att veta om han mår bra... :/

Kram på er.

Anmäl
2016-05-05 16:04 #7 av: Kyllan56

#6 Tack själv!GladJag är 60 år och sjukpensionär. Så jag arbetar inte. Men skulle gärna vilja. Tyvärr fick jag sjukpension 2009 och innefattas inte av reglerna där jag kan arbeta lite. Men jag skulle gärna prova arbeta halvtid. alla regler som finns gör det inte lätt för en att prova och se om jag klarat av att arbeta något. Kram på dig!

”När Hjärtat och Sinnet är i balans… Då är allt möjligt”

Anmäl
2016-05-05 17:04 #8 av: Beståendemen

#7 Oj, vad tråkigt :/ Men finns det ingen förening eller nåt i din smak där du skulle kunna arbeta lite ideellt?

Anmäl
2016-05-05 17:17 #9 av: Kyllan56

#7 Jag har varit i kontakt med Röda Korset. Det tog tre månader med ett par påminnelser för att de skulle höra av sig. Sedan reste jag bort. Så till hösten ska jag prova på nytt att hjälpa till med läxläsning eller något liknande. Jag har gått hem till en gammal dm genom RK, men hon dog, tyvärr.

”När Hjärtat och Sinnet är i balans… Då är allt möjligt”

Anmäl
2016-05-13 22:32 #10 av: jsson84

usch! det suger det där. många olika faktorer. försök minska på socker, och sov inte på dagen så du får din djupsömn på natten. undvik dator och mobil innan läggdags. ät ordentligt och rätt kost. skippa ciggen. och börja skriv tre saker varje kväll du är bra på. går inte det. skriv en sak. går inte det. skriv en  sak du vill bli bra på eller börja göra eller som du vet du mår bra av.

fokus är. vad mår du bra av. vad GER och FYLLER PÅ dig med energi. gör bara det. ät bra mat. umgås med rätt människor. fyll dig med positivitet. sen på kvällen gör saker som får dig att blir trött. när du vaknar. skriv något bra med dagen som var innnan eller dagen som kommer. eller ha en playlist med pepplåtar som du älskar. 

låt det ta tid. var självisk. gör bara sånt du mår bra av. stäng av och less is more.

Anmäl
2016-05-14 00:04 #11 av: Sabinan

#10 Jättebra råd måste jag säga, inte bara till TS utan för alla människor som inte mår bra.

Sajtvärd för Balkongodling & Akvarell
"Big Journeys Begin With Small Steps"

Anmäl
2016-05-18 15:45 #12 av: Beståendemen

#10 tack kära du!

Har ett riktigt bakslag just nu som hållt i sig i flera dagar. Jag bara gråter och gråter. Vill ha tillbaka min kropp och mitt liv. Jag förstår inte vad den håller på med :/ Försöker göra saker men orkar inte. Orkar inte lyfta armen, laga mat, gå med hundarna. Jag vill bara att jag ska bli frisk. Äter alla vitaminer som finns, sover på nätterna, näh usch. Jag orkar inte skriva mer just nu.

Hörs senare när det känns lite bättre ♡

Anmäl
2016-05-19 17:51 #13 av: sblom5

När man är så djupt nere så behöver man få hjälp! Att inte få i sig bra mat är förödande, det blir en nedåtgående spiral som bara drar med sig mer skit... :(
Antingen anhöriga, eller kanske ett alt. som Järna som tidigare tipsat... Jag vet att det är laddat, men vården har ju också ett alternativ... själv har jag aldrig lyckats få ngn hjälp av dom, men jag tycker det låter som att Du har det värre...
Jag har många ggr tänkt att det borde finnas ett gruppboende för de som kört pannan i kaklet, där man får maten serverad, ljudisolerade rum osv. Det hade hjälpt mig oerhört mycket den första tiden...
Hörde en gång i min ungdom, att du är vad du äter och tänker... har alltid misstänkt att det låg mer i det påståendet än vad jag förstod... å nu långt senare så kan jag försäkra att det verkligen gjorde det... så ta även fasta på det Kyllan skrev om Omega3 och D3 - oerhört viktigt för hjärnans funktioner! Funktioner som krävs för att man ska kunna komma ur djupet... men det börjar med bra MAT! Du måste få hjälp med det NU!
Ber om ursäkt ifall jag trampat på några ömma tår, jag får ofta höra att jag är osmidig... men jag lider faktiskt med Dig, och önskar att jag kunde göra mer...

Anmäl
2016-05-19 20:32 #14 av: Annielle

# 13 Håller med dig, hade verkligen behövt bo på ett sådant gruppboende när det var som värst, fast jag vet inte om jag hade klarat av att vistas bland andra ens...

Och maten, så sjukt viktigt med bra och näringstät mat, mycket grönsaker i alla färger, Omega 3, Magnesium (citratform är bland det bästa) 

Skippa rent socker, svårt men det stressar kroppen och hjärnan så oerhört mycket + att det sabbar den viktiga tarmfloran, ger sämre sömn m.m.....

Mindfulness....

Var dig själv, det finns redan så många andra.

Anmäl
2016-05-20 01:20 #15 av: sblom5

Hade inte jag heller då... så jag tänkte mig att det skulle gå att välja... få maten till rummet osv... "hembesök" av läkare/terapeuter m.m. Hade jag älskat... ;)
Tror också det hade kunnat stoppa hela den där nedåtgående spiralen som många utmattade upplever, att man bara blir sämre och sämre... att gå å handla å sen laga mat har varit rena tortyren under den här resan... särskilt som man inte har ngn aptit osv. Det är en bred väg mot sämre å sämre mående... :-/

Håller helt med om det du skriver om näring/mat, och kan man inte, som Kyllan skrev, gå hela vägen med lågkolhydratkost (det har gjort/gör underverk med så många) så bör man åtminstone göra allt man kan för att få bort sockret...

Faktum är, att ens tankar/känsloliv är väldigt beroende av vad man stoppar i sig... vilket säkert är självklart för många, men det var det inte för mig.....

Anmäl
2016-05-22 13:40 #16 av: Beståendemen

#13 #14 #15

Hej! Tack för alla svar! Jag försöker äta ordentligt men ibland orkar man inte allt, ut med hunden, handla, laga mat, ut med hunden igen osv.

Jag äter inte särskilt mycket gluten (dock kan det lätt bli en macka eller knäckemacka om jag är alldeles för trött), men har vant mig av vid typ pasta, ris osv. för ett tag sen. Har ni nåt förslag på nåt ni äter när ni har dåligt med tid/ork som motsvarar typ en macka? Äter sällan socker heller, är vegetarian och äter mycket grönsaker och sånt. Utöver maten jag äter tar jag linfröolja som innehåller både Omega3 Omega6 och Omega9, multivitamintabletter och probiotika eftersom min mage strejkar. Sen äter jag typ lite mer av vissa vitaminer utöver det så jag tänker att jag måste ha bra värden. Har dock ingen koll på hur järnet ligger just nu, men sist låg det tom. över mitt vanliga (har ofta lågt blodvärde).

Jag har fått reda på att jag ska få utredning nu där de ska gå igenom min kropp ordentligt och om de inte hittar nåt fel ska de sätta in ny medicin på psyk.

Ang. inläggning eller nåt i den stilen blir jag typ matt så fort jag tänker på att hitta hundvakt osv... och skulle aldrig nånsin ha råd att betala ngt. privat, men visst känner jag (särskilt senaste tiden) att jag snart kommer behöva nån slags hemhjälp typ. Usch.

Men ni är väldigt fina som svarar! Jag är fortfarande väldigt trött idag, men yrseln som har hållt i sig hela veckan har lagt sig lite, men jag får fortfarande mjölksyra av att lyfta saker och gå/stå för långt, så känner mig ändå väldigt sänkt.

Ni är underbara ♡
Kram

Anmäl
2016-06-08 10:37 #17 av: Agafia

Hur går för dig ? Har du genomgått någon utredning fysisk eller Psykiskt ?
Obalans i hormonerna kan ge olika symtom i kropp o psyke .
Är själv " sjukpensionär " sedan 2011 pga. Utmattningsdepression o diverse andra krämpor .

Anmäl
2016-06-25 18:04 #18 av: dweia73

jag skickade ett meddelande till dig om lite av mina tankar. Vet inte om det var till någon hjälp. Men det slutade med att jag använde stora delar av mitt meddelande till dig och skrev ett blogginlägg på min blogg inte bara till dig utan till alla. Tror en av de viktigaste bitarna för alla oss med utmattningssyndrom är att inte skämmas för att vi inte orkar. Och läras oss att ta varje minut som den kommer och rensa bort stress, bearbeta smärta och att ta till sig att vi inte är ensamma. INTE LÄTT. Själv kämpar jag mot att jag skäms över att jag inte orkar mer. Jag skäms över att inte klara mer. Jag känner mig värdelös och äcklig för att jag inte orkar. Vet i min hjärna att det inte är så men att veta och känna är två olika saker.  Förr eller senare vänder det. Men tålamod och tid verkar vara nycklarna. Försöka skala av alla krav. Försöka ta bort "måsten". 

javascript:nicTemp();

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.