Annons:
Etiketttips-och-råd
Läst 31143 ggr
[tililili]
2013-11-15 22:25

Sitter och somnar

Jag sitter och somnar på föreläsningar och har svårt att läsa för att jag inte klarar av att fokusera på texten och ögonen bara vill falla ihop. Jag har läsglasögon som kan hjälpa lite grann.

Jag läser till civilingenjör och har mycket plugg för tillfället. Men jag har alltid varit trött av mig. Men nu är det helt hopplöst, jag har inte lust till något. Och sitter och somnar på lektionerna gör jag under mindre hektiska perioder med. 
Hur intressant jag än tycker att det är!

Har läst lite kring narkolepsi, men jag somnar ju inte när jag gör ngt aktivt, står eller går. Men jag kan börja må illa av att försöka hålla mig vaken när ögonen bara vill falla ihop så fort jag sätter mig ner och ska lyssna eller läsa.

Lite bakgrund
Jag har alltid varit trött och haft lätt att somna, lägger mig ner och det är lite lugnt så somnar jag, eller på buss och tåg.
Men jag hade en period i början av terminen när jag inte kunde sova, inte somna. Flera nätter när jag låg hemma i sängen och inte kunde sova, någon natt på akuten med en kompis och fullfart hela dagarna på grund av plugg och övriga aktiviteter. Jag hade ont i kroppen till sist utan att kunna sova. Fick så insomningstabletter från doktorn.  Helt underbart, tills jag började må illa och känna mig sjuk. Riktigt sjuk. Mådde illa och huvudvärk hela dagarna. Biverkningar naturligtvis.
Nu somnar jag relativt lätt igen. Men jag kan sova hur mkt som helst utan att känna mig pigg. Känner mig aldrig pigg, har ingen energi. Vill inget längre. Trött och less.

Skölkörteln är kollad många ggr.

Någon som har någon ide på vad jag ska göra? Vad som kan vara fel?

Annons:
Minne65
2013-11-17 15:44
#1

Hej! 

Min make hade samma problem i många år! Tills vi (jag) upptäckte att han hade andningsuppehåll, och sen fick reda på att han hade det, som heter sömnapne. Har man andningsuppehålls, så får man syrebrist och då reagerar kroppen, och man svettas när man sover och somnar lätt när som helst! Jag vet inte om du känner igen dig…men ett litet tips från mig!

Mvh / Minne65

[tililili]
2013-11-19 09:37
#2

andningsuppehåll, kanske, vaknar ofta på natten.
kan man ha det när man är 22 årsålderna och hyfsat vältränad?

Lööv
2013-11-21 10:39
#3

Tror mer på vinter depp. Stress spänning. Pröva med  D vitamin och att ta en tupp lur på em. Till ex efter middagen cirka  20 minuter.

     Promenad på  em kvällen innan  läggdagas.    Försök  få  två timmars dags ljus  fm dagtid.

  Det brukar lätta i feb. Potatis är myttigt då det inehåller mellantonin som viktiga ämnen för att vi ska sova på rätt tider.

    Lycka till Blossas matte

Minne65
2013-11-30 17:43
#4

Hej igen…låter inte troligt då, att det skulle vara sömnapne..men även yngre kan ha det!

Vet du med dig om du snarkar? Andningsuppehåll och snarkningar hör ofta ihop!

Det kan finnas många orsaker till att sömnen blir störd. Jag tycker att du ska gå tillbaka till doktorn om du inte bli bättre!!

Eftersom jag har fått diagnos ME, kronisk trötthets syndrom, så vet jag hur jobbigt det är att alltid vara trött!

Hoppas i alla fall att du kan hitta tillbaka till en god sömn…snart! 🌺

scheindel
2014-01-07 20:54
#5

trötthet kan bero på så otroligt mycket så det är svårt att säga vad det beror på och vad man kan göra åt det beror ju på orsaken.

tänkbara orsaker kan t ex vara:

-depression och/eller stress

-dålig mat; antingen brist på vitamin eller järn, eller helt enkelt att du inte håller blodsockret på en stabil och bra nivå. 

-din sömn störs; t ex av andningsproblem som någon var inne på eller externa faktorer som ljus eller ljud etc

-du är inte tillräckligt aktiv om dagarna; fysisk aktivitet innebär mer syre till hjärnan vilket gör att man känner sig piggare men är man trött brukar man försöka vila istället, vilket innebär att man blir tröttare och tröttare. jag har själv pluggat mycket i mitt liv och jag kan säga att det är lite av en trötthetsfälla. det är så lätt att man sitter aldeles för stilla alldeles för många timmar.

-årstiden; många känner sig trötta och deppiga pga mörkret. det hjälper att försöka vara ute i friska luften i dagsljus



Maria
2014-01-08 10:30
#6

Jag har diagnosen "asteno emotionellt syndrome" (hjärntrötthet och jag blev innan utredd för om jag hade andningsuppehåll så jag tycker att det är en bra väg att gå för att utesluta faktorer så att säga.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Annons:
kvekki
2014-02-02 11:14
#7

Sök hjälp! Går du på högskola brukar dom ju ha någon typ av skolhälsa som kan skicka dig vidare till rätt instanser utan att fastna på vårdcentralen. Jag hade samma problem som du, framförallt på föreläsningarna! Fruktansvärt jobbigt när man fick sitta på rasterna och kopiera kompisarnas anteckningar för att man själv somnat. Jag hade haft det problemet sedan jag var 15-16… Sökte hjälp sista terminen på min treåriga ingenjörsutbildning och fick mediciner sommaren efter jag slutat. Snacka om irriterande! Tänk vad mycket bättre betyg jag antagligen haft om jag sökt hjälp tidigare och haft mediciner medan jag pluggade? Så vänta inte med att söka hjälp!

[tililili]
2014-02-14 18:42
#8

 vad fick du medecin emot ?

jag har varit hos så många doktorer som inte hittar ngt, men nu verkar det kommit till att jag är deprimerad…och ja, jag är less, men känns som att det går runt, är ju ledsen för att jag inte orkar runt med det jag vill

Gur4m1
2014-02-14 18:51
#9

Jag har samma problem som dig TS och har nu fått remiss för att kolla om jag har sömnapne. Det tar "högst 3 månader" innan jag får komma på första besöket och ska börja utredas. yey. JAg önskade ju att det var redan igår, så att säga.

Detta är ett problem jag haft så länge jag kan minnas och äntligen tog tag i när poletten föll ner när min pojkvän kommenterade att jag kanske har sömnapne, att mitt snarkande (som jag själv inte hör av) kanske påverkar min sömnkvalité. Jag själv har aldrig känt av andningsuppehållen- jag har bara vaknat mitt i natten och sånt. Om jag inte sovit med andra som hört mig så skulle jag inte förstått kopplingen alls.

Oro gör att jag har svårt att somna ibland när jag ska, men sen när jag väl sover så blir inte heller sömnen av god kvalité. Det är därför jag somnar överallt och måste sova på lunchen när jag jobbar osv (när normalt folk ÄTER sin lunch). Detta blir värre under vinterhalvåret, av förklarliga skäl.

Sömnapne kan man få om man snarkar. Om detta är vad jag har, så har jag haft det sen tonåren, då var jag väldigt normalviktig och vältränad, idag är jag i början av 30årsåldern och överviktig men jag tränar flera timmar varje vecka och har ett aktiv arbete där man går och står. Andningsuppehållet orsakas ju av att något täpper till andningen vid något skede under sömnen (något som slappnas av) och kan påverkas av både övervikt, men även t.ex käkens/gommens utformning, sned näsvägg, hur man ligger osv. 

När du sover, drömmer du mycket, mins du ofta dina drömmar?

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

kvekki
2014-02-16 09:33
#10

#8 Första diagnosen jag fick var Narkolepsi. Fick en centralstimulerande/koncentrationshöjande medicin som heter Ritalin. Den håller mig vaken, 1tablett klarar ca 1,5-2h så för en hel dag går det åt en del. Men det var tio år sedan snart och nu har jag lärt mig ett sätt att hantera,tröttheten. Oftast sover jag tupplurer istället, 13min på klockan räcker för att orka några timmar till. I de fall jag inte kan sova middag så tar jag min medicin. Oftast för kurser, hetsiga dagar på jobbet eller långa bilfärder. Jag har inte längre diagnosen Narkolepsi utan ett lite flummigare "Idiopatisk Hypersomni ". Betyder i princip att jag är överdrivet trött o.man vet inte varför. Jag trodde ju under många år att jag var deprimerad, klart man känner sig sån när man inte orkar någonting. Klarar inte lära sig saker i skolbänken o då tycker man sig vara dumihuvet o hatar sig själv. Det är en ond cirkel, medicin och att lära sig acceptera läget har hjälpt mig. Men samtidigt kan det ju vara bra att slippa en sådan grov diagnos. Jag kan ju inte ta livförsäkring på mig själv t.ex. Om jag hade en sådan oavsett jag erkänt sjukdomen eller ljugit, o sen kör ihjäl mig, så skulle försäkringsbolaget få det till att jag somnat -alltså gäller inte försäkringen. Samma sak med jobbet, jag har alltid ljugit vid anställning, -vem skulle anställa nån som kan somna närsomhelst? Sånsett hade en diagnos kunnat kvitta, men det känns väldigt skönt att ha fått hjälp, stöd och ett erkännande. Jag är inte dumihuvet" jag är sjuk.

Upp till toppen
Annons: