Jag har försovit mig hela livet. Det är ett handikapp. Vill jag komma upp i tid gör jag oftast bäst i att vara vaken hela natten.
Periodvis har jag kunnat sköta ett jobb i flera år utan att mina försovningar eg har påverkat det, men på sistone med sämre psykisk hälsa (arbetslös och ingen handläggare el coach som tror på mig - tvärtom) har hela dygnsrytmen rubbats.
Vad jag vaknar av som den enda BRA väckarklockan är när någon ringer och väcker mig. Hur trött jag än är, jag hör telefonen, jag svarar och jag pratar, jag går upp ur sängen. Jag kommer i tid.
Idag fick jag höra att trots att jag har 20+ år kvar till pension så är jag inte intressant på arbetsmarknaden med detta problem. Finns ingen arbetsgivare som vill ha mig. Som vanligt var jag, personen som är smart och duktig, bortglömd. Nu har de gjort såhär i 1 år... trackat mig ner i botten... Ok, det är ovidkommande, men jag behövde skriva det. Att känna sig mindervärdig gör det inte lättare att gå upp på morgonen, eller dagen... eller alls vilja vara vaken... när jag sover kan jag drömma lyckliga drömmar där jag har jobb, vänner och aldrig några större bekymmer...
Nyss googlade jag lite snabbt på det här med försovning och jag blev så glad att jag hittade andra som är som mig. Det finns intressanta benämningar som "sleeping beauty", "narkolepsi" mm
Funderar på om det kan hjälpa med hypnos. Någon som har samma problem eller liknande och provat med hypnos?