# OT? Ångest, trött, energilös Author: Sparklingponi Hej! Det blev ett väldigt långt inlägg, men jag gör ett försök. Om någon orkar läsa igenom det så är ju det trevligt. Annars förstår jag att ni inte orkar. ![Obestämd](http://trotthet.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") Jag vet inte vad jag ska göra. Jag sitter som fastklistrad i soffan. Följer inget speciellt program på tv. Har den mest på för att få ett bakgrundsljud.  Jag har suttit här sen jag vaknade ca kl  13 idag och jag har ångest över att jag inte får nåt gjort. Men jag kommer inte ens upp ur soffan för att duscha.  Jag har massa saker som måste göras. Det är ett diskberg, det är ett berg av skoluppgifter och hela lägenheten måste städas (en 3a). Jag är jättetrött. Har inte energi till någonting och jag skulle kunna sova dygnet runt. Men när jag väl har gått upp så får ångesten över allt som måste göras mig att inte kunna somna förrän ca 4 på natten. Och sen får jag inte gjort nåt vettigt för att, exempel: Om jag sätter mig ner för att göra svenska så får jag dåligt samvete(?) eller ångest(?) över att jag vet att jag måste göra matte. Och om jag sedan försöker göra matte så tänker jag på historiaarbetet. Och så slutar det med att jag går och läser en bok. Men det brukar inte heller gå så jag sätter mig här. Och ja.. Här blir inget gjort som sagt. Och jag har inte varit i skolan på länge (senast i onsdags eller torsdags) heller för jag orkar inte gå upp i tid och jag mår illa av tanken att behöva gå till skolan. Så när jag går till skolan så försöker jag verkligen känna efter om jag inte är lite sjuk så jag kan gå hem igen. Och när jag inte orkar gå upp så passerar dagen medans jag ligger halvvaken i min säng. Timmarna bara flyter iväg och jag går upp nån gång runt fem för att jag är hungrig eller att någon ringer mig. Då får jag även ångest för att jag sover bort dagen. Ibland som idag så gick jag ju upp ett. Minns inte varför. Ångesten är total och jag har ingen energi hur mkt jag än sover. Jag antar att jag borde prata med någon professionell. Men jag har pratat med kuratorer förut och jag vet inte om det har hjälpt så mkt. Nu har jag ganska regelbunden kontakt med en socialpedagog på skolan, men jag tror inte att hon förstår hur låg jag känner mig. Vi kommer inte riktigt så djupt i våra konversationer. Har pratat om att kontakta en psykolog men det har inte hänt nåt på den fronten. Så just nu sitter jag här och försöker fly. Genom att försöka säga till mig själv att allt löser sig och att jag inte har bråttom. (Men det är ganska bråttom med skolan.. Ska ta studenten till våren och vill väldigt gärna har gymnasiebetyg och inte behöva läsa upp på komvux). Jag är förövrigt ganska smart egentligen. Har aldrig haft svårt för att lära mig någonting, men nu känns det som att jag redan har misslyckats. Känns som att det är hopplöst och det blir bara värre. Jag vet egentligen inte vad min fråga är, men ni kanske har lite tips. ![Foten i munnen](http://trotthet.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-foot-in-mouth.gif "Foten i munnen") suck Mvh ## Comment 1 Author: Smålänning Hej! Låter som du är Skoltrött? Eller kanske mer utbrändliknande. Ja, vad man ska göra först? Som vi brukar ge tips om här är att gå till vårdcentralen och få be om att göra blodprover på de vanligaste sakerna som har med dina symptom att göra. B12 brist kan vara allvarligt t ex, brist på järn mm. Kan ju vara allvarligare saker så att besöka en läkare är inte dumt, skriv ner då allt det du tänkt på, dina symptomer innan så att du kommer ihåg dem:) kan ju visa en lapp för läkare oxå, kortfattat. Mörkret kan ha en effekt som får en att känna sig som du gör, D- vitamin i ganska höga doser kan hjälpa. Kanske behöver lite coching ang dina studier? Någon vän som är lite driven och kan göra studierna mer lockande. Tala med kurator går ju som du skrev, men en psykolog tror jag kan vara bättre. Finns mkt som vi bär på som vi vet om.. Och saker som vi förträngt som kan påverka oss mkt. Vi mår oxå bra av att bara prata av oss till en som lyssnar. Låter lite töntig kanske.. Men en hobby kanske? Har du någon som du verkligen älskat att göra? Allt från läsa böcker på ett café till fota till samlande till göra cupcakes? Någon som avleder ifrån vardagen. Ångest är aldrig roligt, så man ska ta det på allvar och inte låta någon annan förminska ens känslor, trycka ner en. Så prata om det, skriv ner dina tankar innan du lägger dig är ett bra tips som jag fått förut. Ja, finns ju mkt tips.. Men hoppas du hittar en väg att gå. Skriv gärna igen om hur det går ELLER om du bara vill skriva av dig så åt du välkommen till denna sida:) God kväll ## Comment 2 Author: FruJag Hej, Så som du beskriver kände jag på ett ung när jag fick förlossningsdepression. Skillnaden var att jag då var tvungen att ta hand om barnet. Nu är ju det nåt man har när man fått barn. Men gissar att symtomen är de samma om man har en depression av något slag. Detta kan man få hjälp med på vc. Samtal, ev medicinering o även kolla värdena så de är bra. Ta kontakt med din doktor nu. Du är ju dessutom ung så bör ju vara gratis då :) Men annars som smålänning säger, skriv av dig känslorna. De behöver komma ut ur systemet på nåt sätt för att ha en chans att försvinna. ## Comment 3 Author: dragonstar Förstår presis din kännsla hadde samma problem. Jag har bara skummat igneom täxten så ka nmissat lite men jag gör ett förök. För det första går du till någon och pratar får du någon medecin, yckte själv det var jobbigt men det hjälper förr eller senare. Har pratat med skolan? Jag pratade med kuratorn och rektorn och fick ett år till på mig att slutföra studierna pågrund av att jag mådde så dåligt( och att jag vart liggandde på sjukhus). Kolla detta. Du behöver ju inte gå på lektioner utna bara göra inlämningar. Själv hadde jag detta så att säga utbrändhet ovnapå panikångeset och vad som nu visat sig vara bipolär hypomani. MVH Emma ## Comment 4 Author: Sparklingponi #1 Tack för ditt svar! Okej då går jag till vårdcentralen idag. Det dumma är att jag har mycket efter mig i skolan och det är många av dom sakerna som inte de andra i klassen håller på med, därför bär jag på detta ensam. Har en kompis som brukar försöka sparka igång mig dock, däremot brukar det ändå sluta med att vi gör något annat då jag får lite panik. Det där med hobbys är lite krångligt det med. Jag älskar att spela musik. Jag har spelat fiol sen jag gick på lågstadiet och gitarr sen högstadiet. Men fiolen och gitarren har kommit lite i andra hand när jag har fått så mycket att göra och nu tillslut så har jag inte spelat på ett år för att jag tror att jag inte hinner. Sen försöker jag spara ihop pengar till ett körkort så jag har inte råd att gå på lektioner och orkestrar med musikskolan etc.   Men jag kanske kan hitta något annat som jag tycker är kul! Dina förslag verkade trevliga ![Glad](http://trotthet.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Jag har precis pratat med en socialpedagog på skolan som ska hjälpa mig vidare till en psykolog. Jag och socialpedagogen ska ha ett nytt möte på måndag om detta. #2 Ja barn har jag ju inte fött några, men det kan säkert vara liknande symptom :)  Och ja det borde vara gratis. #3 Jag har kontakt med socialpedagogen och hon försöker hjälpa mig så gott hon kan. Jag tror vi kan komma fram till en lösning där :) Oj! Vad är bipolär hypomani? ![Förvånad](http://trotthet.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-surprised.gif "Förvånad") Mvh Emma ## Comment 5 Author: Sparklingponi Tack för erat stöd förresten och tack att jag kan vända mig hit för råd! ![Glad](http://trotthet.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 6 Author: Smålänning Hej! Du låter glad idag:) Men skönt att du känner att du får lite hjälp, oftast (tyvärr) får man slå sig fram i vården. Men på denna sida får du hjälp och stötting och råd med även det:) Musik är såå viktigt för oss människor, så jag tycker du ska ta upp fiolen, fixa till en skön stämning hemma (hur man nu vill ha d) sedan spela lite på fri hand. Inga krav ingen stress bara spela lite.. 5min, 30min.. What ever:) Nu kom jag av mig här.. Någon kom och störtade mig i skrivandes stund hehe.. ## Comment 7 Author: Sparklingponi Idag är jag lite gladare "än vanligt". Kanske för att jag var så trött igår att jag somnade före 22. Har haft sömnproblem också så det var längesedan jag sov mer än 6 timmar. Äntligen fick jag sovit, helt otroligt haha.  Dock består allt som behöver göras. Kanske får jag spela lite idag också då  :) ## Comment 8 Author: Smålänning Är ju skönt att du fick lite sömn iaf. Tråkigt att du har dålig sömn. Viktigt att ta med läkaren oxå, finns medecin som man kan ta i några veckor för komma i balans igen.. Finns nog många tips där oxå. Jag tror: ger man så får man. Ger man tid till t ex musiken (som du gillar) så kommer det ge dig tid tillbaka:) mer att du kommer få kraft/energi att kunna prestera mer:) (hoppas vi) ## Comment 9 Author: FruJag Jag brukar säga att det är bättre att göra nåt kul/"oviktigt" först,med gott samvete som ger energi. För att orka göra det viktiga som tar energi. Istället för att ta energi genom dåligt samvete o på så vis inte få nånting gjort. :) Förstår du hur jag menar? Ett annat tips kan vara att skriva en lista med dagens sex viktigaste saker. Kan vara allt från skolarbete till att äta lunch till att dammsuga. Viktigt att ha med både stora o små saker. Så man känner att man klarat av något o kan få lite bättre självkänsla. För självkänslan dippar fort när man mår dåligt. ## Comment 10 Author: dragonstar Goggla på bilpolär lättare en att förklara =) Hypomani är en lindrigare form av mani =) ## Comment 11 Author: Sparklingponi #8 + #9 Jättebra tips och tänk om att ge och ta energi! Tror att det kan fungera faktiskt. Om jag blir glad och får energi av att spela först så kan jag ta tag i en viktig grej sen ![Glad](http://trotthet.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") #10  Okej! :) Är det jobbigt att "leva" med det? ## Comment 12 Author: witver Inlägget borttaget av sajtvärd. Reklam och spam ej tillåtet. //Sajtvärden ## Comment 13 Author: dragonstar Både ja och nej, det påvärar hela mitt liv och det är en riktig plåga. Men jag tror endå inte att jag skulle vilka bli av med det helt då det är väldigt härligt när man har sina uppåtperjoder.